"Stylus phantasticus" – den fantastiska stilen – var en nyhet som kom som en befrielse för 1600-talets kompositörer, inre minst av orgelmusik. Bort med regeltvång, kyrkotonarter och bestämda modi, fram för fantasi och genialitet lydde tidens lösen. Från Venedig spred sig det nya modet norrut och slog djupa rötter i norra Tyskland.

Här satt Dietrich Buxtehude vid Mariakyrkans orgel i Lübeck och fantiserade så det stod härliga till. Bach kom vandrande till fots för att lyssna, och Händel och vännen Matheson hälsade också på hos den åldrade mästaren som sökte en efterträdare. Men i tjänsten ingick att även äkta hans dotter, och där låg ett litet problem...

Buxtehude och hans nordtyska kolleger skrev ny orgelmusik av finaste märke, och utan den hade Johann Sebastian Bach aldrig blivit den han blev. Det kan man konstatera på en ny orgelskiva med tysken Martin Sander vid barockorgeln i den gamla klosterkyrkan Salzgitter-Ringelheim mellan Braunschweig och Hildesheim. Preludier och toccator av Buxtehude och hans yrkesbröder är suveränt spelade och inspelade, tillsammans med ett urval ur samlingen Terpsichore av den äldre mästaren Michael Praetorius.

Och på nästa skiva med Martin Sander kliver själve Bach fram med ett urval härliga orgelverk i samma anda, bland annat den mäktiga passacaglian i c-moll, BWV 582. Här är det orgeln i Nidaros domkyrka som ljuder, ett förvånansvärt välbevarat instrument av berlinaren Joachim Wagner från 1700-talets mitt – alltså samtida med Bach! Också här övertygar framförande och teknik och vi erbjuds ett urval orgelmusik där den fantastiska stilen kommer till sin fulla rätt.